Såg nyss en film som fick mig att tänka på hur mycket ens familj betyder. Och då menar jag inte bara den blodrelaterade familjen, utan familjen man skapat sig under åren. Med släktingar, vänner och bekanta. 

Jag har haft så fullt upp de senaste månaderna med jobb, plugg, lägenhet och allt vad det hör till, så jag har isolerat mig från praktiskt taget alla. Och aj vad det känns just nu. Känns som att alla mina nära glider ifrån mig mer och mer varje dag. Jag har verkligen varit egoistisk, och det är inte jag. Inte den jag vill vara.

Känner inte att jag har samma gemenskap eller närhet runt mig som jag haft tidigare, och tyvärr är det jag själv som orsakat det. Så det skall bli mitt nyårslöfte. Att uppskatta mina vänner och familj, för det är trots allt dem man behöver. Ingenting är viktigare!

Älskar min familj så otroligt mycket, och tänker speciellt varje dag på min lillasyster Nici som jag missar så mycket av. Hon växer så mycket mellan varje gång jag ser henne och det gör så ont att inte få vara med henne under varje sekund av hennes uppväxt. Och mina bästa vänner, finns inte ord för hur mycket de betyder för mig, men jag har verkligen varit sämst på att ta tid för dem nu, och det resulterar självklart i att man glider ifrån varandra. Ni är min familj, och ni vet vilka ni är, och jag vill bara säga att jag älskar er alla så mycket.